Sagan om juristerna och prinsessan.

Prinsessan Amanda Linnea Lorentz af Sannegårdhamnen dotter till Richard Kaj Lorentz den store och den ljuvliga Harriet Birgitta Lorentz, speglar sig och ställer sig högt frågan,

- Spegel, spegel på väggen där,
säg vem som skönast i landet är!

Spegeln hostar försiktigt fram 
- Prinsessan, du skönast i landet är!


Det gjorde Prinsessan Amanda belåten, för hon visste att spegeln talade sanning.

Bonden Adam växte emellertid upp och blev allt vänare. När han var tolv år gammal, var han vän som den klara dagen och skönare än själva prinsessan. En dag frågade denna sin spegel som vanligt:

- Spegel, spegel på väggen där,

säg vem som skönast i landet är!!

Då svarade spegeln:

- Prinsessan, du är den skönaste här,
men bonden tusen gånger skönare är!

Amanda blev då förskräckt och blev både gul och grön av avundsjuka. Från den stunden vände sig hjärtat i hennes bröst var gång hon såg bonden Adam, så hatade hon den snygge bonden. Avunden och högmodet växte som ogräs i hennes hjärta, och hon fick ingen ro, varken natt eller dag. Slutligen kallade hon till sig Helen och sa;

- För bonden ut i skogen, jag vill inte se honom för mina ögon mer! Du ska döda honom och ge mig hans klocka och näsa som et bevis på att du har gjort det.!

Helen lydde och förde bort Adam. Men när hon hade dragit sin kniv för att genomborra hans oskyldiga hjärta, började han gråta, och sa:

- Ack, kära Helen, skona mitt liv! Jag ska springa långt bort i den vilda skogen och aldrig komma hem igen. Helen tyckte synd om den väldigt snygga Adam och hon sa:

- Spring iväg, stackars barn!

Hon trodde att de vilda skogsmullen Johanna snart skulle göra slut på han, men ändå kändes det som om en sten fallit från hennes hjärta, när hon slapp döda honom. Och när ett ung Nathalie kom springande, stack hon ihjäl henne. Hon tog hennes mobil för hon hade ingen klocka och näsa och bar dem till Amanda som bevis.

Bonden Adam sprang tills han fick ont i fötterna och fick syn på en stuga där det stod, Juristerna o co´s stuga.

I stugan var allting litet men så rent och prydligt att det var en fröjd att se. Där stod ett litet bord med vit duk på, och sju små tallrikar. Vid varje tallrik låg en liten sked och en liten kniv, och där var sju små bägare. Vid väggen stod sju små sängar med snövita lakan i rad. Eftersom Adam var så hungrig och törstig, åt han lite grönsaker och bröd på varje tallrik och han drack en droppe vin ur varje bägare, för han ville inte ta alltihop från en enda. Trött som han var, ville han sen lägga sig och sova. Han provade den ena sängen efer den andra, men ingen passade. Den ena var för lång och den andra för kort. Så kom hon slutligen till den sjunde, och den var lagom. Där blev han liggande, anbefallde sig i Guds hand och somnade,

När det hade blivit mörkt, kom juristerna o co hem. Det var de sju dvärgarna som processade i HD. De tände sina sju små ljus, och när det blev ljust i stugan, såg de att någon hade varit där. Nu var det tillstökat, men när de gick hemifrån, hade allt vari i god ordning.

Catrin Sa:

- Vem har suttit på min stol?

David sa:

- Vem har ätit p min tallrik?

Stina sa:

- Vem har tagit mitt bröd?

Jimmy sa:

- Vem har smakat på mina grönsaker?

Oskar sa:

- Vem har använt min gaffel osv?

Emil sa:

- Vem har skurit med min kniv?

Michaela sa:

- Vem har druckit ur min bägare?

Plötsligt såg de bonden ligga i sängen. Stina gick och väckte honom. Hon frågade skarpt var gör du här Bonde?

Adam som ganska kvick svarade, jag vill bli en stor jurist så att jag kan stämma Helen för kidnappning och Prinsessan Amanda för tjänstefel. ¨

Det blev tyst en stund, sen såg juristerna o co på varandra. David tog ton och svarade det är inte lätt att vara bättre än alla andra, somliga har det andra inte. Men efter en stunds övervägande gick dem alla med på att släppa in bonden in i gänget. Adam frågade entusiastiskt om han fick bläddra i den gröna lagboken med bilder i som dem gör i Stockholm. Oskar skrattade och sa - "nej bonde" här kör vi på riktigt inga sådana böcker om man läser till jurist.

Åren gick och Adam blev allt fetare och fetare.

Men Amanda, som trodde att bonden Adam var död, tänkte att nu var hon åter den skönaste i landet. Hon såg sig i spegeln och sa:

- Spegel, spegel på väggen där,säg vem som skönast i landet är!


Då svarade spegeln:
-- Prinsessan, du skönast i landet är!
men Adam, som bor bortom bergen nu
hos juristerna,
Adam tusen gånger fetare är!

Prinsessan blev förfärad, för hon visste att spegeln inte ljög. Nu förstod hon att Helen hade lurat henne och att Adam ännu var i livet. Då började hon grubbla över om det kunde vara sant att bonden Adam blivit så fet. Hon fann ingen ro och kunde inte lämna sin nyfikenhet. Tillsammans med sin lömske men bästa vän Helen begav hon sig ut för att se hur fet bonden blivit. De gick o gick, naturligtivis med några stopp o Ritz, Satin, Strumpis o Frimis så att Helen kunde  få hantverkarna att dregla o läska lite utav hennes briljans. När de väl kommit fram till stugan såg dem Adam genom fönstret djupt insatt i sina tv serier. Helen skrattade och sa - Hahah klart du ska singelfärgen på dig påvägen hem när vi stannar på Strumpis, men Prinsessan Amanda såg nu sitt misstag och blev storm förälskad i bonden. Hon blev så kär att hon började sjunga på Carolas Fångad av en stormvind.

Hon knackade på och Adam öppnade dörren.


Fortsättning följer....

Kommentarer
Postat av: Johanna

Hahaha! Grymt! Men vad fan blev jag skogsmulle för? :P

2010-03-04 @ 23:29:05
URL: http://johannaahh.blogg.se/
Postat av: Jimmy

När får jag veta hur det gick för mig!?!?!

2010-03-21 @ 17:38:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0